Hej! Jag är verkligen skit dålig på att uppdatera men jag har inte riktigt orkat. Det har varit så sjukligt mycket i skolan så kroppen har verkligen sagt emot på alla sätt och vis, Hjärtklappning, svimningar och kräkningar. Skolan har så sjukt bra planering. Men nu börjar det lugna sig och jag börjar se klart. Det jag även börjar se och hitta tillbaka till är min kämpar glädje för Kayleigh. Ja, ibland känns det så fruktansvärt omöjligt. Och jag vet inte vad jag ska göra, jag vet fortfarande inte. Men.

Jag ska göra en, egen utredning.

Jag ska låtsas vara utbildad hundpsykolog under fyra veckor.

Jag tror att problemen med K, kan bero på saknad av KASAM (känsla av sammanhang). Det låter enkelt att säga men kan leda till väldiga problem. Särskilt då Kayleigh är en väldigt osäker hund, vilket inte är så konstigt. Men jag vill ändra på att hon har så lätt att ta till aggression. Jag vill ändra på att hon känner att hon är tvungen att ta till det, alltså, jag  vill öka tryggheten i hennes liv.

Tanken är nu att jag ska börja en helt egen utredning av Kayleigh.
Vårat jullov startar på torsdag nästa vecka, så jag ska börja då.

Vi ska skriva regler, då jag bor  tillsammans med min pojkvän så krävs uppskrivna regler så att vi kan utföra allt likadant. Vi ska ha samma sätt att lösa olika situtioner på. Dessa regler kommer skrivas ner och hängas på kylskåpet.

Hon ska inte lämnas bort, alltså ingen hundvakt. Som det är nu, lämnas hon bort till min mamma eller pappa kanske en gång i månaden om vi ska iväg på något, men inte nu. Hon ska Endast vara på hemmaplan.

Fasta rutiner, exakta tider för mat, promenader, träning osv.

Jag ska ändra mitt synsätt. Jag tror att jag bidrar en hel del till kayleighs beteenden, omedvetet. Vid hund och människo möten så har jag en bild i huvudet på hur det kan gå, vilket överförs. Så, jag ska gå in på djupet i mig själv och ändra på det. Jag ska lära mig att se saker och ting positivt.

En lapp med regler ska upp på kylskåpet. Exakta och konsekvensa regler. Jag och min sambo kan säkerligen lösa problem på olika sätt vilket kan leda till förvirring. Vi ska lösa saker på likadana sätt och ha färdiga lösningar på problem som kan uppkomma.

Jag ska försöka planera hundmöten (säg till vid intresse att ställa upp) Så att jag får en chans att ändra mitt synsätt och se hur det påverkar henne.

Hundvana människor som kommer hem till lägenheten så man kan träna på det inomhus. Men först och främst behöver okända människor tränas på utomhus. (även där, säg till vid intresse)

Min hund är mitt allt och jag känner att hon har en otrolig kapacitet att gå hur långt som helst om jag bara får bukt på det här, så all hjälp som går är VARMT välkomna. Jag kommer inte lämna det här utan ett svar. Min hund ska utredas om jag så ska göra det själv. Tack alla för att ni finns, ni är ett otroligt stöd.

Rätt eller fel att skriva det här men det är något som känns rätt just nu...

För er som inte vet så blev Kayleigh misshandlad i sitt förra hem tills hon blev 8 månader gammal, då kom hon till mig. Hon var väldigt svår hanterad och har alltid tagit ut sin rädsla i aggression. Nu är det 1 år sen jag fick hem henne och mycket har förändrats och mycket har inte förändrats.

När någon frågar mig hur det går med Kayleigh så svarar jag oftast att det går framåt, Bra eller att det är en lite jobbig period.

Och det går bra och framåt! Absolut.
Någon frågade mig här i veckan när vi diskuterade vad jag skulle göra, Om jag älskade min hund. Denna frågan sårade mig något oändligt, jag älskar min hund, över allting annat! Hon är mitt allt och jag vill ingenting annat än att ha en avslappnad och rolig vardag med henne.

Men det är inte avslappnat och det är inte roligt.

Kayleigh är en osäker hund vilket är fullt förståligt och hon har gjort mycket saker som inte är acceptabelt men man har kunnat "förstå" att hon har hanterat situationen som hon har gjort. Sen kommer de situationerna som varken jag eller andra har kunnat förklara. Jag tar tex. som hände här i veckan.
Kayleigh hade varit ute och lekt med sin bästa polare Melker (labbe), hon var väldigt blöt så hon skulle få lägga sig i buren och torka till lite. Och det var inga problem, hon gick så glatt in i buren och satte sig som vanligt. Jag sköt igen dörren och reste mig upp. (jag hade ingen kroppsdel riktad mot henne) utan vände mig mot spegeln i rummet då jag hör att hon börjar skälla. Jag blir självklart jätte förvånad för vi var ju själva i rummet och inget annat hände runt omkring. När jag vänder mig om och tittar på henne, finns inte min hund. Det som möter mig är ett par kol svarta ögonen, varje tand i hennes mun visas och hon skäller oavbrutet och hugger i gallret. Jag såg inte min hund någonstans i det där. Jag försökte bryta henne med ett kommande; ligg. Eftersom att när hon får sådana här "anfall" så brukar det gå att bryta henne med ett kommando. Inte nu, jag fick ingen kontakt med henne. Efter ca 4 min får jag henne tillslut att lägga sig ner, två sekunder senare försvinner allt ur hennes ögon och hon tittar på mig och ser helt plötsligt glad ut som att; Nämen hej matte! Sitter du där?

En del säger att det låter som ett epilepsi anfall och det kanske de har rätt i men min magkänsla säger annat. För att dagen efter gick hon inte ihop med någon hund alls, vilket hon vanligtvis gör. Hon bet mig och en till.

Missförstå mig rätt, hon springer inte runt och biter folk i vardagen. Hon är ingen dum eller elak hund. Det är någonting som inte står rätt till.

För när hon har sina "bra" dagar, då är hon helt fantastisk.
Själva grejen är att jag litar inte på henne, hur skulle jag kunna göra det?

Hon har bitit såpass många i min närhet och hon markerar och vaktar fortfarande för min pojkvän som har varit men från första dagen med henne.

En del kompisar vill inte träffa mig längre pga henne. Jag vet att vissa skulle säga; vad är det för kompisar? Så resonerar inte jag, det är väldigt tråkigt att det är så men jag får acceptera det för det är hundrädda människor och jag går sällan ifrån min hund så det är ett val jag gjorde till det också.

Så ena dagen älskar hon alla hundar hon brukar umgås med, hon tycker att allt är helt okej hemma och hon gör inga utfall mot familjemedlemmar. Nästa dag är det totalt tvärtemot.

Som sagt, jag älskar henne hur mycket som helst, ingen får tro någonting annat.

Det har gjorts en utredning av en hundpsykolog men den kunde inte avslutas, det fanns inga svar. Jag har pratat med andra hundinstruktörer på skolan, inga svar. Jag har pratat med en mängd olika utbildade och fantastiska hundmänniskor och de är slut på idéer. Hon har fått massage av en helt fantastik massör och hon har inte ont i några leder eller muskler. Jag har gjort en määäääängd olika träningsprogram och har provat varenda träningsmetod jag och andra kan komma på.

Tillslut kommer jag till frågan. Detta har hänt på ett år, hur mycket kommer hända på ett till? Hur bra kommer det att bli? Kommer det någonsin bli bra? Kommer jag någonsin kunna leva ett normalt liv igen tillsammans med henne?
Jag har valt bort en mängd olika saker i mitt liv och ändrat boende men jag har kommit till den punkten där det inte finns någonting kvar att ändra på. Detta är den trygghet och det jag har ett ge, om inte detta räcker, räcker något?

Jag kommer göra ett blodprov och ögonlysa henne innan något beslut kommer att tas.. Men tankarna går som en karusell och jag står helt tom inför beslutet som komma skall. Om veterinären inte hittar något, vad gör jag då?

Vad har jag för rätt att avsluta någons liv för att det inte passar mitt liv?

Jag kommer inte att omplacera henne då det innebär onödigt lidande för henne. Hon kan inte åka runt mer, ännu en otrygghet för henne är inte rätt.
Men vilket rätt har jag? Jag har ju skaffat henne, mitt ansvar att se till att hon funkar i mitt liv. Till vilket pris ska man göra det?

Jag har gett henne mitt liv men ska jag aldrig kunna leva och slappna av igen? Ska alla mina vänner sluta vilja träffa mig? Hur många ska bli bitna, var drar man gränsen? Hur allvarligt får hon bita, vem biter hon nästa gång?

Jag älskar min hund så oändligt mycket men jag är trött.. Jag vet inte om jag orkar.

Min hund är mitt allt, ingen får tro någonting annat..

Om tjugo minuter åker jag och Kayleigh tillbaka till skolan igen.

Det känns lite sådär idag men det går nog över när vi väl är framme.

Men det är intressant hur skolan har tänkt sig att vi ska hinna... Vi börjar kl elva med någon JUF inf ? :S . Vi kommer till skolan vid tio i elva med hundar och packning, då har vi även lämnat in våra nycklar innan vi åkte hem för tre veckor sen.

Och jag måste ha min nyckel för att gå upp och lämna Kayleigh för jag kan inte sätta henne i hundstallet för att hon höglöper och hon står tillsammans med en dobermann hane..

Spännande!

Återkommer nog senare!

Se! Jag är jätte dålig på att blogga!

Två dagar av obehagliga ärenden som tyvärr inte slutade som vi hade hoppats men vi gjorde det rätta och jag ångrar det inte. Tacksam för det stöd jag känner hos den person som jag har gått igenom detta tillsammans med. & det får inte glömmas hur stolt jag blev över min otroliga pojkvän, han slutar aldrig överraska mig. Fin är han.
Han har även gjort en väldigt fin minneslund hemma åt Nellie, då vi har urnan hemma igen. Hon spreds ut igår på sin favorit äng, där hon alltid sprang och lekte (även jagade harar, men det får man inte säga). Så nu är hon fri igen, mitt hjärta. Jag saknar henne varenda dag och det är svårt att förstå hur man ska lära sig att leva med sorgen men jag antar att det är något som kommer med tiden. Otroliga minnen som kommer finnas resten av livet och det är jag väldigt tacksam över.

Även lite kort träning med Kayleigh idag.

Vi tränar mestadels positioner inom lydnaden just nu för att få den korrekt. Det börjar sätta sig mer och mer. Det märks att det kommer ju mer hon mognar. Men ibland blir det lite snea sättanden och lite svajig i fotgåendet. Jag tränar mycket på start och halter. Det börjar ge bra resultat så jag är så nöjd med min lilla tös.

Nu ska jag, Robin & min FannyPlutt åka till bankeryd till Tobbe. Så önskar alla en trevlig kväll så ska vi ha detsamma (;

Peace out.

Nu har jag bestämt mig för ett nytt försök med att blogga...

Det har ju inte gått så bra de andra gångerna så vi får väl se!

Som man kan läsa utav namnet så handlar den här bloggen om en Australian Shepherd tik vid namn Kayleigh och om hennes liv. Hennes liv innefattar även mig så det kommer kanske kretsa en hel del matte stuff här också.

Idag avslutade jag min praktik hos Carina, (www.Aussieringen.se + www.friskhund.se) Det har varit två väldigt roliga och lärorika veckor.

Det var dessutom hon som hjälpte mig att få igång den här bloggen, så då tackar vi för det (:

Synd att de tog slut så fort, jag hade kunnat ha praktik för jämnan.
Men med praktiken slut så betyder det att det snart är dags för skola igen.......

Inte så kul, bort från älsklingskillen och bort från vänner som jag knappt hunnit träffa. MEN tillbaka till underbara vänner på skolan.

Nu ska jag invänta min pojkvän som slutar jobba om en timme så ska vi bege oss till min mamma och låna hennes bastu. Mys! <3

Peace out.