lifeofkayleigh

Direktlänk till inlägg 18 januari 2011

Vem är jag och vad har du gjort med mig?

Av Josephine Larsson - 18 januari 2011 19:38

Det här inlägget kommer inte handla så mycket om Kayleigh så ni vet innan ni lägger tid på att läsa det här (;


Funderat ett tag nu på hur allt har blivit, hur jag har blivit. Jag kan inte se om det är förändringar till sina fördelar eller nackdelarna, blandat är det men det skapar bara förvirring..

Jag har alltid varit impulsiv, framåt och allmänt driftig i saker jag vill. Jag har haft skyhöga mål om vad jag vill bli och vad jag vill göra i mitt liv, ingenting var för höga mål. Jag resonerar liknande idag när andra pratar men när det kommer till mig själv säger en liten röst i huvudet att jag måste sluta vara naiv och sätta mer realistiska krav.

Samtidigt som jag vet att mina drömmar inte är särskilt svåra att nå om jag verkligen vill det.
När jag fick Nellie fick jag lära mig om ansvar och det har stigit mig till huvudet.
Jag tycker om att ha ansvar, jag älskar att ha ansvar över Kayleigh, att hon är min och veta att det finns måsten som behöver utföras. Kanske är det känslan av att känna sig behövd och känna att det finns någon som alltid finns där?
I vilket fall så började det så. Nu känner jag ett oerhört ansvar i att t.ex diska. Skulle jag gå och sätta mig i soffan utan att jag har gjort det kommer den lilla rösten i huvudet och säger att det är dumt och naivt att bara gå och sätta sig och tro att någon annan ska göra det. Jag vill ha allt iordning, en planerad vardag osv.
Detta låter inte som något speciellt men skulle någon annan t.ex ha Kayleigh i några timmar så får jag panik, måste hem till henne igen, för det är mitt ansvar, ingen ska behöva ta hand om mina saker och mina uppgifter.
Typ som att hela vardagen trillar i bitar utan rutiner och måste, Jag vet jag låter som ett psyko men jag har som sagt bara tänkt mycket på hur jag är nu och hur det var då.
Det har hänt så fruktansvärt mycket det här året och jag fick frågan: Vad är du gjord av?
Jag vet inte, det är inte så att jag tar mig igenom saker utan bara blundar jävligt hårt så kanske det försvinner. Så om man istället fyller vardagen med massa måsten och andra känslor så försvinner det lite mer. Jag har blivit lite av en vägg, jag orkar inte vara ledsen, känner mig oerhört sviken och ledsen just nu, om jag tänker på vad som håller på att hända. Så därför tänker jag inte på det utan typ: Jajamen, det snöar idag, men imon kanske det regnar :D . Skulle jag mot all förmodan bli ledsen så blir jag förbannad efteråt för att jag inte gjorde något bättre av den tiden.


Jag måste skriva av mig lite ibland även om det inte finns någon röd tråd i det jag skriver alls, ibland så känns det lite bättre efteråt bara, nu går det bita ihop en stund till och glömma din frånvaro och låtsas att inte lyssna på allt snack.


Det är inte Kayleigh som väljer att leva, det är Jag som väljer. Det ska ni komma ihåg, så är det någon som det ska snackas om så är det mig inte en individ på fyra ben som inte kan försvara sig på något sätt.


 
 
Noomie

Noomie

19 januari 2011 18:36

Du kan om du vill Jossan, och jag vet att du klarar det. Jag står bakom dig i vått och torrt<3

http://lexx.blogg.se

 
emma och disa

emma och disa

19 januari 2011 21:01

Stå på dig bara! Det är rätt! Du och Kayleigh kommer klara er alldeles utmärkt genom det mesta skulle jag tro!

http://skogsvallarensquickstep.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Josephine Larsson - 1 oktober 2011 03:23

Kom hem från jobbet nyss och såg senaste uppdateringen från PAWS. Det behövs hjälp och det nu. Det har kommit in tre liknande fall på en vecka och veterinär kostnaderna för dessa hundar är enorma, vilka är vi att sitta och se på? Jag ska göra allt so...

Av Josephine Larsson - 25 september 2011 19:18

Nu är tillbaka i Sverige igen.. Hjärtat blöder, känner att jag är på helt fel ställe.Jag vill fortsätta att ägna min tid åt rescue hundarna, vara i detta underbara land med alla underbara människor. Det har varit den bästa månaden i hela mitt liv, de...

Av Josephine Larsson - 15 september 2011 21:49

         

Av Josephine Larsson - 15 september 2011 21:37

Tiden flyger iväg här, idag är det bara en vecka kvar här och det känns så fruktansvärt sorgligt. Det känns som att man åker tillbaka till ruta ett igen, på hemmaplan där det känns som att man inte kan göra ett skit åt saken. Det är iaf helt klart at...

Av Josephine Larsson - 6 september 2011 19:00

     

Ovido - Quiz & Flashcards