Hejhej hallå dagboken.. hehe nej men Godmorgooon!

Jag är för trött för att skriva här egentligen, borde låta bli.. Är så dryg på morgonen ändå. Men allt för en uppdatering!

Klockan är 08:26, jag gick upp 06:30, vilket aldrig  händer så min kropp fattar ingenting.

Pappa kom och hämtade mig och K sen hämtade vi upp Tobbe och körde hem honom och Kayleigh. Han ska vara hundvakt åt henne den här veckan när jag har praktik på djurmagazinet.. Känns bra att lämna henne till honom för han är jätte duktig med hundar och de kommer bra överrens. Jag däremot, känner mig helt naken och ensam utan henne! Hatar att vara utan min lilla flicka, min sämre halva ;).

Nu sitter jag iaf på pappas job, mitt jobb också för den delen, Freja Transport och väntar på att tiden ska gå så att jag kan börja min praktik. Jag tycker det är väldigt roligt att jobba i butik så jag hoppas det blir en rolig vecka.

Igår var sista agility träningen, lite tråkigt men nu börjar ju snön försvinna så det går att träna i skolan nu. Det gick ganska bra, Kayleigh var överspeedad, kan bero på att hon endast får gå kopplade promenade nu i en vecka då Carina tog bort en sträckning på henne. Det känns som att det börjar släppa lite nu på slalomet och det känns jätte bra för då får man lite mer motivation att träna på det..

Ha en bra dag allihopa!

Peace out!

Nu är vi tillbaka i gamla banor där uppdateringen på bloggen fullkomligt suger. Sorry.

Denna veckan har jag praktik hos Carina, nästa vecka ska jag vara på djurmagazinet så ville verkligen ta vara på denna veckan men då tyckte vädret att det var en as bra idé att förstöra hela Sverige med sjukt mycket snö igen, love it! Så får se om det går att ta sig fram under dagen då bussarna inte går för tillfället. Hehe lite tur för mig att snön kom för nu slipper jag övningsköra hehee :P .

Den här veckan har varit spännande, Carina har nu börjat med Ljusterapi och el, så hon har numera Biolight och el, jag har fått prova båda delarna och det är fascinerande vad såna där prylar kan göra! Idag var tanken att vi skulle ta våra egna hundar och prova oss fram lite på men får se hur det blir med det. Tror att Kayleigh verkligen hade behövt en ordentligt genomgång så hoppas.

Nu mina vänner, jag är riktigt förbannad över min bussresa hem igår.

Ettans buss går ifrån Huskvarna och därför den bussen jag behövde ta, (no shit sherlock), ettans buss brukar även ha gott om fyllegubbar. Personligen så skiter jag fullständigt i vad folk har för problem, det rör mig inte i ryggen, kanske låter hemskt men vill de supa bort sina liv så fine, be my guest. Men borde det inte finnas något slags alkohol förbud på bussarna? Det kanske inte ska vara okej att supa sig as packad på en buss för att sedan ramla iväg på vad det nu är? Antagligen så finns det regler för det här men eftersom bussen nästan alltid bara är bemannad med en busschaufför så förstår jag mycket väl att det ansvaret kan inte hamna på honom/henne, de får stå ut med så otroligt mycket ändå. Men vet man vilka bussar som vanligtvis är värst utsatta, ha alltid någon där då! Och det är verkligen ju ingen nyhet för någon att ettan är en av dom.

Iallafall!

Kayleigh är väldigt van vid att åka både buss,tåg och bil. Hon sköter sig faktiskt exemplariskt, hon sitter eller ligger bredvid mig och bryr sig inte ett dugg om allt som rör sig, inte ens på ettans bussar. Hon har liksom förstått att här kan jag vara lugn, morsan fixar situationen liksom. Detta är ett måste då vi reser kommunalt så mycket som vi gör.

Igår satte vi oss längst bak på bussen för där var det tomt och lugnt, jag satte satte kayleigh längst in mot väggen och mig bredvid. Ett fyllo med en öl i handen får syn på oss och marscherar så rakt han kan med den promillen fram och stirrar blint på Kayleigh och jag reser mig upp och säger: Du får sätta dig någon annanstans, min hund är rädd.
Han sa att hunden skulle få lukta på honom och se att han inte var farlig. Som sagt, Kayleigh bryr sig inte om  vad som händer särskilt mycket och jag släpper självklart inte fram henne så så länge han höll sig på sin kant så var det ju lugnt. Men Plötsligt, slänger han sig upp, lutar sig långt ner mot kayleigh, stirrar henne rakt i ögonen, blottar alla tänder och slänger ner handen mot henne och säger : Heeeeeeej lillla vovveeen!

Det gick så fort så jag hann inte reagera på vad han gjorde. Men Kayleigh tog hans hand, förvånad över att hon inte direkt bet utan bara tog den. Och OJ vad arg jag var! Självklart inte på Kayleigh, det var en helt naturlig reaktion i den situationen när det kom så plötsligt.

Vad jag gjorde efter detta hör inte till historien här. Men om något av aallt det som jag har kämpat med och jobbat på med Kayleigh är förstört då kommer jag se till att stöta på honom igen.

Så. Nu har jag skrivit av mig lite om det också.

Peace out. 

Kunde lika gärna suttit här och färgat håret grått på en gång. Ryggen värker och likadant gör knät. Gamla knäskadan är tillbaka igen, blir så lycklig!!... Så ut och gå idag är ju att glömma, snälla söta mamma tog med Kayleigh för att gå runt västersjön.

Varit och jobbat och under tiden jag städade aktiverade jag K med uppletande på lagret, men hon var på super humör och var suverän så hann inte ens gå ifrån lagret i princip innan hon hade hittat det hon skulle, oavsett svårighetsgrad! Sen körde vi igenom lydnaden lite också och det gick också bra, lite slarv imellanåt men sen blev det lite skärpning.

Imon är det agility träning, känns as bra med knät men får linda det ordentligt och proppa i mig lite painpills innan vi åker. För det kommer bli en välbehövd träning, jag har anmält mig och K till skolmästerskapet BÅDE hopp klassen och agility klassen, hur jag tänkte är en jätte bra fråga men det blir bra träning och lite press på mig, vilket kan vara bra när det kommer till agilityn och min slalom träning :P . Är ju bara inofficiellt så det spelar ju inte någon roll hur det går utan mest en kul grej. Jag får träna på min otroliga scenskräck också haha.

Sitter nu och försöker blondera mig, det går inte heller något vidare, brandgult är snyggt för övrigt..

Hoppas alla har en bra helg! Peace out.

Känner inte att det finns så mycket att uppdatera om idag för det har varit en väldigt lång dag med långa lektioner. Vi gick en långpromenad med hundarna (jag, Julia & Hanna) och det fick räcka för dagen. Kayleigh ligger nöjt och snarkar på golvet så inte klagar de på en träningspaus imellanåt.

Imorgon har vi en kvällsföreläsning med Dacke katten (?) så därför är vi lediga på fredag, ska bli skönt. Hinna gå en härlig långpromenad på fredag förmiddag efter en lång skön sovmorgon innan man sätter sig i bilen för att färdas mot Jönköping igen.
I helgen ska jag förhoppningsvis träffa min älsklings granne Noomia aka Kovo. Sedan blir det några öl med min vapendragare Miriam och jobb+agility träning såklart. Skön helg.

Ser verkligen fram emot min apu vecka hos Carina vecka 11.  (www.aussieringens.bloggplatsen.se www.friskhund.se)
Nya spännande arbetsuppgifter som jag kommer berätta mer om då!

Verkligen en dröm att utbilda sig för att sedan kunna delta i Frisk Hunds arbete. De gör ett otroligt bra arbete och det är inte en underdrift när jag & Ulrika beskriver Carina som en gud. Vissa tillber gud, Vi ber till Carina ;)

Jag har tydligen fått resultaten från Kayls HD röntgen (Tur att man har en bra uppfödare som håller koll åt en ;), Tack Emma för uppdateringen hehe. ) Det var grad B och jag ska inte ljuga och säga att jag blev direkt överlycklig.. Men, det är godkänd, hon fungerar bra och är frisk, det är ju det viktigaste..

Imorgon har vi hundlektion igen så då får vi hoppas att det går lite bättre denna gången än sist.
Jag lyckades tydligen ordbajsa en hel del trots att jag inte hade något att säga alls från början. Detta är lite av massor fast ingenting som händer i mitt liv just nu, jag har skolarbete upp över öronen, försenade arbeten sen innan jul och stora försenade arbeten från denna terminen. I love it. Orkar inte riktigt ta tag i det just nu. Antagligen inte senare heller, men försöka under apun och det nästkommande lovet.

Jag saknar dig så det värker i hela kroppen, varje dag.

Peace out.

Ska börja med att vara lite positiv innan jag kräks ut mitt missnöje.

Har inte skrivit om agility träningen i söndags så tänkte göra det nu.

Vi började med vippen på allvar och kontaktfälten och det gick alldeles klockrent.
Hon tyckte vippen var lite läskig till att börja med men när hon förstod att det inte var så läskigt om man tog det lite lugnt så gick det jätte bra.
Bytte ut leksaken mot godis för att sänka motivationen lite, agility är tillräcklig motivation i sig och jag får en något mer sansad och hanterbar hund. Höll på lite med slalomet också, inte så mycket som jag kanske borde gjort (förlåt Ulrika! haha) men mer än vanligt och det gick också rätt hyfsat faktiskt men lade inte ner särskilt mycket energi på det så överdrivna framsteg blev det ju inte :P . Jag var väldigt nöjd med träningen iaf och det är ju det viktigaste.

NU ska jag kräkas! Kräkas på människor med hundar som dom inte kan hantera. Jag är av den sortens människor som inte säger att en hund är omöjlig. Ingen hund är omöjlig och alla hundar går att rehabilitera, DOCK kan det vara omöjligt för en viss person att rehabilitera just den hunden i fråga. Och kan man inte som person se sina begränsningar kan det bli oerhört dumt. Hur långt ska det gå innan gränsen sätts? Om man inte ser vad man har i kopplet och inte heller tar ansvar för det som händer i andra änden, är det då lämpligt att gå på en skola men massa hundar och människor som bor tätt inpå varandra?

Min hund är ingen ängel i alla lägen men jag fuullt medveten om all problematik som finns och tar därför ansvar över detta och utsätter aldrig Kayleigh, mig eller omgivningen för dessa situationer. En del av detta är att jag vet mycket väl vilka hundar min hund inte går ihop med och vilka som aggar mot varandra i t.ex klassrummet, därför väljer jag att inte sätta mig bredvid just de hundarna och tar ansvar över att min hund inte ligger och aggar emot dem. Är inte detta precis vad man borde göra?
Hunden jag syftar på i detta inlägg är det säkert inga som helst fel på utan i grunden en väldigt osäker hund, ett vanligt problem som inte blir bättre av att föraren inte förstår sig på problemet.
Men vet man om all denna problematik, och att det har hänt väldigt många incidenter så kanske det borde ringa en klocka om att man ska ha hunden kopplad?! Frågar man inte sig själv, klarar jag den här hunden? Kan jag lösa detta själv? Kan jag garantera att ingen annan kommer till skada? Om man inte kan läsa sin hund och inte har en aning om signalerna, ha hunden kopplad?
Jag förstår inte problematiken i detta, olyckor kan hända, absolut, det händer alla. Men vid första gången det händer något kanske man ska ta tag i det hela, ja förstås, helst innan första gången men efter första gången borde problemet vara uppenbart? Frågan blir, vad berodde detta på? Vad gjorde jag som kunde utlöst det eller vad var det runt omkring som utlöste det, hitta anledningen och jobba därifrån. Gör man inte detta och inte tar tag i problemet då kan det t.om bli farligt.
Jag förstår mig inte på detta. Hade man sett framsteg och att personen i fråga jobbar med problemet så ger jag tummen upp, jag vet hur det är att kämpa med sådana problem som det handlar om men man ska inte hålla på med dom om man inte kan hantera det, det är verkligen inte lätt alla gånger det är mycket jobb som tar tid beroende på orsak och konsekvent träning men inte omöjligt om man förstår sig på det.
Tycker synd om ekipaget som blev lidande idag och hoppas att det inte blir några men.

Min hund har varit jätte kul idag också, vägrat komma på inkallning och sprungit runt i cirklar och bara gett mig fingret. PUSS KAYLEIGH jag älskar dig. Hon är söt nu iaf, ligger och sover om det förklarar saken.

Ha en fortsatt trevlig kväll och kom ihåg att den enda som har ansvar över din hund, det är du.

Peace out.