Sitter här på jobbet och det är så kul så jag hamnade här istället. Har dock bara städning av toaletten kvar sen bär det av hemåt igen.

Under tiden jag städar får Kayleigh leta godis på terminalen. Inte det roligaste hon har varit med om men hon har något att göra iallafall.

Allt rullar på hemma med henne, inga incidenter. Är det skolan och allt som den innebär som ställer till det? Känns ju så..
igår var det ett år sen hon kom hem till mig.

Den lilla osäkra, rädda och bitska lilla tös som kom har blivit en glad, trevlig dock fortfarande osäker större kicka. Hoppas framstegen fortsätter och vi kan få bukt på osäkerheten för människor. Jag vet inte hur höga mål jag kan sätta men jag vill ju att hon ska kunna vara ibland främmande människor och att jag ska kunna ta med mig henne och att folk ska vilja komma hem till oss trots henne.

Det är bara att fortsätta kämpa så får vi se vart vi hamnar.

Vi är hemma i lägenheten nu igen sedan i torsdags och jag hoppas att det kommer hålla sig så. Vår sista dans. Julen var som vanligt, överskattad. men det är mysigt att ha familjen samlad och träffa mamma och pappa tillsammans. Dock var detta året annorlunda från alla andra år. Förutom våra älskade hundar som fattades, saknades även mormor. Det var en jobbig skillnad och en påtaglig saknad. Tog en tur till kyrkogården för att säga några ord. Jag saknar dig mormor, hoppas att du var med oss ändå.. Du fattas oss. </3

Nej, nu ska det jobbas klart sedan åka hem till min älskling. <3

Peace out

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kom hem från jobbet nyss och såg senaste uppdateringen från PAWS. Det behövs hjälp och det nu. Det har kommit in tre liknande fall på en vecka och veterinär kostnaderna för dessa hundar är enorma, vilka är vi att sitta och se på? Jag ska göra allt so...

Nu är tillbaka i Sverige igen.. Hjärtat blöder, känner att jag är på helt fel ställe.Jag vill fortsätta att ägna min tid åt rescue hundarna, vara i detta underbara land med alla underbara människor. Det har varit den bästa månaden i hela mitt liv, de...

Tiden flyger iväg här, idag är det bara en vecka kvar här och det känns så fruktansvärt sorgligt. Det känns som att man åker tillbaka till ruta ett igen, på hemmaplan där det känns som att man inte kan göra ett skit åt saken. Det är iaf helt klart at...