Idag tar jag en vilodag och Kayleigh får gilla läget och det gör hon. Eller gillar och gillar, accepterar. Någon dag i veckan är det skönt att inte göra någonting så jag och lilla K har myst ner oss framför tvn i soffan med en filt.

Igår var det tjejkväll hos Carina och det var jätte trevligt, skrattade som aldrig förr. Detta måste göras om. Hoppas på en inbjudan till Ulrikas herrgård (;

Blir nog en lugn kväll ikväll. Ganska skönt att bara ta igen sig ett tag, behövs.

Peace out (:

Nu har jag varit dålig igen!

Men tillbaka i skolan igen efter lovet och det har gått brabra.
K har varit något ofokuserad på lydnadsträningarna men klockren i det mesta annat så behöver sätta mig ner och fundera över vad som har förändrats. Misstänker att det behövs lite mer motivation och högre belöningsfrekvens så vi kommer igång igen. Det ska vara kul med lydnad!

Skyddsträningen går baara framåt! (eller skyddsträning och skyddsträning) Vi leker ju mest nu, skinn och skallandet. Hon har riktigt bra gripanden och skallande har aldrig varit några svårigheter för denna damen.. :P Sen har vi ju den mest awesome tränaren på detta området. Emelie Rydén, bästa vän och jätte bra hundtränare.

Men till det viktiga :D. Kayleighs bästabästa kompis är en labrador som heter Melker, det är en av mina bästa vänner (Julia) som hade honom på skolan innan fram tills jul då hon fick hem en liten rottis tik. Men fram tills dess så tillbringade Melker & K hela dagarna tillsammans och han är den enda som kayleigh har accepterat till 290%, han får tillochmed ta hennes grejer, och det händer inte annars :P . Men i vanliga fall har de varit tillsammans på någon annans rum, då hon inte vaktar lika mycket hos någon annan. Men igår kom Melker och hälsade på igen över natten och då fick han sova inne hos mig och Kayleigh och det gick hur bra som helst. Kayleigh ville busa hela tiden men hellre det om man säger så. Så jag är jätte glad.
Det finns hopp om att kunna skaffa en till hund om några år.

Nu blir det att åka hem och ta helg, har fått reda på provresultat som jag är nöjd med, Vg & Mvg. Djursjukvård och hundlagar.

Ikväll blir det tjejkväll hos Carina, det känns som att det kommer bli en kanonkväll.

Ha en bra kväll allihopa! Peace out!

Vill du ha inövat smicker? Då får du gå till någon annan. Jag ljuger gärna och bra, men alltid spontant. Vill du ha sång till din skönhet? Då får du gå någon annanstans. Jag sjunger falskt om det fula. Jag är förälskad i livet, jag är så dum så att jag tror på det jag gör. Om du stannar kvar så vet du vad du får. Svart kaffe och poesi! Svart kaffe och drömmeri. Svart kaffe & lite Självironi.

Vill du ha trygghet och tåflirt? Då får du söka dig till en annan vän. Jag är för evigt på rymmen, ett oroligt barn. Jag vill vara vild i min ömhet men aldrig vulgär. Svart kaffe och lite självironi.

Jag trycker på delete. Rak i ryggen med huvudet högt går jag ur det här med en stadigare blick framåt. What doesn't kill you, makes you stronger.

Hade nästan glömt bort en del av de där gamla vännerna man hade förr. Nu är kontakten återupptagen med en av dem, hade glömt hur kul vi haft i våra dagar och hur glad du kunde göra mig på en hundradels sekund! Shit, kul att ha kontakt igen, hoppas vi kan hålla i den.

Allt är väldigt jobbigt med jämna mellanrum men det är skönt att äntligen kommit fram till vad jag vill, eller inte vill kanske man ska säga. Saknaden är skit svår ibland men jag måste komma ihåg att det jag saknar finns inte kvar och det kommer aldrig tillbaka. Det känns lite lättare då för jag har så sjukt underbara personer runt omkring mig så jag behöver inte skiten längre. Jag är glad faktiskt. Ibland känns det som att jag hade glömt bort hur det kändes att verkligen vara glad.

Idag blev det lite snabb träning bara med Kayleigh, bara lite frittfölj, snabba lägganden och ställanden. det gick hyfsat, vi var lite ofokus båda två men jag är ganska nöjd ändå. Sen blev det en mysig långpromenad med mamma till hennes jobb, jättejätte kallt! Men skönt när man väl kommer in :)

Peace out!

Finally! Nu har vi varit hos veterinären och höftröntgat och vaccinerat Kayleigh. Skönt att ha det gjort. Av vad jag kunde se på plåtarna så såg det väldigt bra ut, men man vet ju aldrig, resultatet kommer ju om en vecka.

Att bli sövd tycker Kayleigh var lite sådär och går just nu och tycker att livet är allt bra konstigt. Hon går runt och tjatar och gnäller. Hon får hållas under kvällen så hoppas vi att hon känner sig bättre imorgon.

Lite hemskt att säga kanske men lite skönt att hon är så slö för jag har fått en heldag att bara vila och ta det lugnt. Men imorgon är vi fit for fight båda två så det blir träning i liljeholmsparken och sedan långpromenad på vätterstranden, mysigt.

Mycket som snurrar i huvudet och jag undrar om jag gör rätt eller fel, vet man någonsin det? Det känns som att det får bära eller brista.

Peace out

Det är dags att gå vidare, klischigt att känslan kom just på alla hjärtans dag men vilken dag är inte bättre egentligen?

Jag har älskat och gett allt, dock blev det inte mycket kvar av mig efteråt. Jag är värd mer så nu ser vi framåt.

Får se vart kvällen leder, den kan bli bra i vilket fall som helst.

Kayleigh är sööööt! Hon går och plockar pyllorna från fodret, en i taget och gömmer dom på oförutsägbara öppna ytor som hon tror är jätte bra gömställen.. Mitt guldhjärta! Hur som helst så ska jag pussa på henne lite extra, för utan henne hade livet inte varit mycket värt.

Hoppas alla andra får en kanon dag, vare sig ni bryr er om alla hjärtans dag eller inte. Men ni som gör det, ta hand om varandra och uppskatta stunderna ni har tillsammans. Och till alla mina fina vänner, jag älskar er och är otroligt tacksam för att ni finns i mitt liv. <3

Ja, vi har inte dött, vi lever fortfarande. Fruktansvärt dålig på att uppdatera, fullt medveten om detta.

Det har varit väldigt mycket det senaste, uppbrott med pojkvän och därmed utflytt ur lägenhet och flytt hem igen. Saknad i otroliga mängder. Så det har varit jobbigt och energitagande, som vanligt i såna här situationer får hunden lida. Så det har varit en väldigt tråkig månad tycker Kayleigh men nu är vi igång igen.

Vi har testat på lite skydd och bevakning, vi har inte kommit någonstans direkt så finns inte mycket att nämna om det men det verkar vara väldigt roligt och Kayleigh är som vanligt väldigt duktig. Får se om det håller i sig, ska försöka lära mig lite mer om det då detta inte är några grenar jag är direkt insatt i. En av mina bästa vänner, Emelie Rydén som är figurant och håller på att fortsätta utbilda sig så hon är jätte duktig och det är hon som tränar oss.

Idag har det varit agility träning, har missat de senaste två pga att jag inte riktigt orkat någonting. Så det var kul att komma dit igen, det gick sådär för K för vääldigt taggad och ofokuserad men vissa delar funkade väl någorlunda.
Måste börja ta tag i slalomet nu och sluta sega med det. Ulrika har lovat en spark i arslet så jag kommer igång med det så hoppas det hjälper :P .

Även lydnaden har lagts lite på hyllan, vi kör det gamla vanliga men tar oss liksom inte vidare. Lite tråkigt men tror det kommer komma igång när vädret börjar bli på vår sida igen. Motivation kommer med väder känns det som.

Nu är det lov i en vecka, känns sådär, älskar att vara i skolan med mina sjukt underbara vänner, får en att skratta och le i alla stunder, så glad att jag har er. Har otroliga vänner hemma också men min lilla gulleplutt Noomie tyckte det var bra att planera in att jobba sena kvällar när jag är ledig och FannySkrutt har inte sportlov längre (hehe :P) så får se hur mycket jag hinner se dom.

Tänkte försöka ta mig ut till Carina om hon inte misstycker, kanske lyckas matcha samtidigt som Ulrika, dom två alltså.. Underbara människor!

"Since now I'm gonna make it alone, Don't try I wanna be on my own. I will make it on my own"

Det här inlägget kommer inte handla så mycket om Kayleigh så ni vet innan ni lägger tid på att läsa det här (;

Funderat ett tag nu på hur allt har blivit, hur jag har blivit. Jag kan inte se om det är förändringar till sina fördelar eller nackdelarna, blandat är det men det skapar bara förvirring..

Jag har alltid varit impulsiv, framåt och allmänt driftig i saker jag vill. Jag har haft skyhöga mål om vad jag vill bli och vad jag vill göra i mitt liv, ingenting var för höga mål. Jag resonerar liknande idag när andra pratar men när det kommer till mig själv säger en liten röst i huvudet att jag måste sluta vara naiv och sätta mer realistiska krav.

Samtidigt som jag vet att mina drömmar inte är särskilt svåra att nå om jag verkligen vill det.
När jag fick Nellie fick jag lära mig om ansvar och det har stigit mig till huvudet.
Jag tycker om att ha ansvar, jag älskar att ha ansvar över Kayleigh, att hon är min och veta att det finns måsten som behöver utföras. Kanske är det känslan av att känna sig behövd och känna att det finns någon som alltid finns där?
I vilket fall så började det så. Nu känner jag ett oerhört ansvar i att t.ex diska. Skulle jag gå och sätta mig i soffan utan att jag har gjort det kommer den lilla rösten i huvudet och säger att det är dumt och naivt att bara gå och sätta sig och tro att någon annan ska göra det. Jag vill ha allt iordning, en planerad vardag osv.
Detta låter inte som något speciellt men skulle någon annan t.ex ha Kayleigh i några timmar så får jag panik, måste hem till henne igen, för det är mitt ansvar, ingen ska behöva ta hand om mina saker och mina uppgifter.
Typ som att hela vardagen trillar i bitar utan rutiner och måste, Jag vet jag låter som ett psyko men jag har som sagt bara tänkt mycket på hur jag är nu och hur det var då.
Det har hänt så fruktansvärt mycket det här året och jag fick frågan: Vad är du gjord av?
Jag vet inte, det är inte så att jag tar mig igenom saker utan bara blundar jävligt hårt så kanske det försvinner. Så om man istället fyller vardagen med massa måsten och andra känslor så försvinner det lite mer. Jag har blivit lite av en vägg, jag orkar inte vara ledsen, känner mig oerhört sviken och ledsen just nu, om jag tänker på vad som håller på att hända. Så därför tänker jag inte på det utan typ: Jajamen, det snöar idag, men imon kanske det regnar :D . Skulle jag mot all förmodan bli ledsen så blir jag förbannad efteråt för att jag inte gjorde något bättre av den tiden.

Jag måste skriva av mig lite ibland även om det inte finns någon röd tråd i det jag skriver alls, ibland så känns det lite bättre efteråt bara, nu går det bita ihop en stund till och glömma din frånvaro och låtsas att inte lyssna på allt snack.

Det är inte Kayleigh som väljer att leva, det är Jag som väljer. Det ska ni komma ihåg, så är det någon som det ska snackas om så är det mig inte en individ på fyra ben som inte kan försvara sig på något sätt.